(Lånad bild)
Tidigt sjuttiotal var jag på möte i liljansskogens utkant. Ett nytt projekt av legendariska hockeyspelaren och innovatören Sven Tumba.
Ett stort halvrunt tält som höll formen med hjälp av lufttryck. En luftsluss i entrén och en fast invändig byggnad i ena halvan av tältet skapade ett 50 m stort övningsområde med två våningar fyllda med utslagsmattor för golfträning.
Tumbas nya baby, golf för alla!
En restaurant, shop, kontor och en chipp och putt del var i stort vad som fick plats. Jag var där innan öppningsdagen och levererade skyltar vi producerat som skulle upp i lokalen. Fick inbjudan till invigning några veckor senare.
Den 21 mars 1975.
Det var smockfullt med folk den dagen, Kungen, Tumba och givetvis kändisar och golfproffs som lockbete. Dagen till ära utnyttjades övningsfältet för besökande. Tumba och Kungen höll låda och publiken fick autografer i vanlig ordning.
Lotta och jag satt en tid senare i restaurangen med en av de anställda och tog en bira. Han drog hela iden med verksamheten och vi lämnade tältet med varsin bokad grundkurs för grönt kort.
När vardagen kom var aktiviteten i tältet i full gång, Läraren Henri Reis med Stockholms Golfgymnasium med en ung Annika Sörenstam hade träning, tältets pros gav nybörjarkurser samt dropin kunder som hyrde en timme på en matta. Jesper Parnevik, Jarmo Sandelin och Tumbas söner var nästan inventarier.
Efter träning två ggr i veckan klarade vi vår test för grönt kort men själva kortet skrevs ut på den golfclub du var medlem i.
Vi var vid tillfället inte medlemmar någonstans utan tränade på korthålsbanor och i tältet.
Sonen Mike visade sig ha talanger och intresse för sporten, Lotta hade fullt upp med lillasystern så det blev Mike och jag på träning.
Då det ofta var fullbokat tog jag ett fast kontrakt på två mattor, om två timmar, två ggr i veckan.
Under sommaren hade vi besökt nya golfklubben Körrunda i Ösmo då den låg närmast vårt sommarställe i Ragnarök, Sorunda. En 9 hålare med 18 inom kort.
Vi blev medlemmar där och skaffade allt man skulle bära med sig runt. Sola Olsson var vårt Pro och shopansvarig. Han plockade fram dåtidens guru Jack Nicklaus senaste utgåva i klubbväg, MacGregor CG 1800.
Jag köpte, och vi var redo för lagligt spel på landets banor. (har dem fortfarande felfria).
Åren gick, vår bana blev 18, 27, 36 hål.
Vännerna i tältet blev allt fler och ett 20tal av oss företagare spelade HR Open under ledning av Henri Reis, sedemera Sörenstams privata tränare, som spelades på Stockholms alla olika banor. Samt i närliggande kommuner. Fantastiska minnen och många skratt. Samt nya banor varje år.
Tumba nöjde sig inte med ett tält utan började gräva fram Ullna Golf norr om stan. Vi var där ibland under byggtiden och övade på Tumbas grabb Pigges driving ranch. Så fort det var spelbart var vi där, senare regelbundet när 18 stod klart.
Sista året vi körde cupen vann jag totalt och fick hem vandringspriset. Inte för jag var bäst utan flest. Alla kunde inte spela alla ronder och missade därmed poäng. Tack vare Mike åkte jag på de flesta och lite blev mer.
Tältet utan Tumba var inte detsamma och vi lirade mest på hemmabanan. Jag hjälpte Janne, en av de kvarvarande i tältet, med en svensk manual till deras agentur för Clubcar golfbilar.
Sedan tog den eran slut.
Tumba, Henri och Annika drog sedemera till Florida med Parnevik.
Familjen spelade mycket i södra sverige på olika banor då vår egen blev stor och tråkig med allt fler man inte kände. Barsebäck, Tylösand, Falsterbo, Båstad mfl. samt Portugal. Dessutom var det bättre miljö och folk söderöver.
Vi jobbade på några Swedish open, jag med resultat och Mike som caddy. Då hette gubbarna Craig Stadler, Ian Woosnam, Seve Ballesteros, Jose Maria Olazabal med flera.
Mike försvann i tre år till golfskola i usa och jobbet tog mer och mer tid vilket gjorde att man allt mindre tog sig tid att spela.
Återupptog dock sporten långt senare i nya hemlandet Spanien.
Comments