Jag satt i butiksdelen en trappa upp i eget rum. Tidningsmakaren Kenneth Andrén i rummet bredvid.
En reprokamera, ställbart A1 ritbord med ljus, framkallare, vaxmaskin, knivar, kartongark, tuschpennor och hundratals letraset gnuggbokstäver och symboler.
I butiken stod även dåtidens "sättmaskin".
Ett stort, tungt monster med ett fast tangentbord i sitthöjd och öppningsbar baksida.
På väggen hängde filmremsor med olika typsnitt som man monterade på ett stort hjul i maskinen. Hjulet roterade framför en kamera som tog en bild av den bokstav du tryckt ner och hjulet roterat fram.
Allt exponerades på ett speciellt papper som sedan kördes genom framkallningsmaskinen.
På så sätt fick vi fram textstycken vi kunde köra genom vaxmaskinen och placera på kartongen vi gjorde tex. annonsen på.
Även en utan alla knivar i lådan förstår ju problemen med tekniken. Ett stavfel, göra om.
Fusk kunde lätt uppdagas på bokstävernas svärta och fethet då två framkallningar aldrig blir lika. Man kunde i stressade fall kopiera texten i reprokameran och skära bokstav för bokstav och rätta stavfelet.
Nåväl! En dag läste jag en artikel om en ny programvara för datorer. Man kunde skriva stycken, välja typsnitt och bredd, spara och redigera. Dock bara i senaste pc tekniken.
Jag beställde programmet direkt på små disketter, letade snabb dator och fann att musikbörsen på andra sidan huset hade musikdatorer som klarade normen. Den stod några dagar senare på kontoret.
Allt fungerade som sagts när väl programmet var installerat men ett stort hinder kvarstod!
Vem kunde framkalla från en diskett? vem hade överhuvud taget en dator? Vi fann till slut någon repro som också var i framkant, dock minns jag inte vilken.
(Snart kom den spännande utvecklingen i Macformat men det blir i en annan blog)
English tranlation
The time before the computer. We rented the premises from Skottetryck AB, Micke Gillhög's popular printing company in the basement floor. Great time with Harleys in the entrance, pool table and rehearsal room for Pelle Ögren's Rockabilly gang.
I sat in the store part upstairs in my own room. Newspaper maker Kenneth Andrén in the room next door.
A repro camera, adjustable A1 drawing board with light, developer, wax machine, knives, cardboard sheets, pens and hundreds of letters of rubbing letters and symbols.
The store also stood the "typing machine" of the time. A large, heavy monster with a fixed keyboard in seat height and openable back.
On the wall hung film strips with different fonts that were mounted on a large wheel in the machine. The wheel rotated in front of a camera that took a picture of the letter you pressed down.
Everything was exposed on a special paper which was then run through the development machine.
In this way we got the pieces of text we could run through the wax machine and place on the carton we did, for example., an magazine ad.
Even one without all knives in the box understands the problems with the technology. A spelling mistake, redo. Cheating could easily be discovered on the size of the letters as two development will never be equal.
In stressed cases, the text could be copied in the repro camera and cut the letter by letter and correct the spelling mistake.
Well! One day I read an article about a new software for computers. You could write pieces, choose fonts and width, save and edit. However, only in the latest PC technology.
I ordered the program directly on small floppy disks, searched a quick computer and found that the music store on the other side of the house had music computers that passed the norm. It stood a few days later in the office.
Everything worked as said once the program was installed but a major obstacle remained!
Who could evoke from a floppy disk? Who had a computer at all?
We finally found some repro who was also at the forefront, however, I do not remember which one. 😂
Comments